Ska som sagt och träffa min kille ikväll... När jag berättade detta för mina föräldrar bröt ett jäkla liv ut.!? De anser att han sårade mig (de gjorde han!) men nu vill dom inte ens att jag ska få prata med honom och absolut inte försonas... Det kan jag ju förstå, men hur kan dom inte vilja se mig lycklig? visst att se deras dotter gråta och knappt klara stå på benen är kanske inte det en förälder önskar, men jag har ju ändå varit med min sambo i snart två år och aldrig har de sett mig så lycklig.! Vill dom inte att jag ska få det igen eller är de bara rädda för att jag ska bli ännu mer sårad.?

Visst de har ju erfarenheter, men om detta visar sig vara ett misstag och han gör slut igen så må det vara.! Det är av misstag man lär sig.! Jag behöver få vara min egen individ och ta egna beslut...

Jag är ju trots allt under 20, men mina föräldrar kan väll inte bestämma om jag kan träffa min sambo eller inte?

Har sagt att de inte ska oroa sig, för om det funkar mellan oss nu blir jag såklar överlycklig.! men om det inte gör det så är det den sorgen, den olyckan..

Jag har redan gått igenom den sk sorgefasen, så egentligen så kan det ju vid detta skede bara bli bättre.? Så har ett par sura föräldrar som vill att jag ska tänka igenom mitt beslut en extra gång, de vill knappt prata med mig...

Men jag har tänkt igenom detta 1000 gånger, men jag åker ju inte dit om jag tror att jag ska bli sårad (såklart!)... Men vad blir skillnaden om jag väntar en månad med att prata med honom eller om jag gör det redan idag.? Som sagt om jag väntar en månad så kanske jag går och hoppas hela den tiden, men om det är slut på riktigt idag, så är det gjort.!

Kände bara att jag behövde skriva av mig.. Kan ju inte prata med mina föräldrar om detta ;P

Kram J 

Satt i över en timme igår och skrev ett lååångt inlägg, men allt med denna blogg verkade krångla igår så de gick inte att publicera... Besviken, då jag skrev en massa saker som jag anser hade kunnat vara till nytta för mig.! (lyckades tillslut fixa så att inlägget hade sparats i datorn!) :)

Ikväll ska jag åka hem till min och sambons lägenhet och vi ska träffas där :) Jag är nervös.!! Otroligt nervös.! För det känns som om den personen jag var tillsammans med för en vecka sen inte finns kvar.. :( han känns annorlunda och när jag skriver sms med honom så är det inte HAN... Den är inte killen jag älskar och avgudar, (trots sveket gör jag det!).. För den killen älskar mig med.. jag ska ju såklar ge honom tid att ta in allt och tänka på oss och var han befinner sig i livet.! Men vad spelar det för roll om han skriver att han älskar mig i smsen.? Vad gör det för skada... Kanske låter nojigt, men att skriva att man älskar någon och inte få svar tillbaka gör ont.!!!

Så imorgon så är dagen med stort D.! Han pratar ju om framtiden och sånt.. Men det gjorde han innan han gjorde slut i tisdags med.? Så jag är orolig att jag ger mig in i något som redan är dödsdömt :( varje tid med denna underbara människa är ju värd all smärta (fast det finns gränser!), men jag har sagt att om han gör slut en gång till så är det så det får bli.! Hur svårt det än kommer bli efteråt så får det vara så, att hålla på att bli dumpad hela tiden tar på psyket.! Får hoppas att detta är sista gången vi gick igenom detta.! :)

Även fast jag kanske blir tillsammans med min sambo igen, så kommer jag att spendera stora delar av denna sommaren vid mitt barndomshem.. Det är ju då man saknar varandra som man inser vad man har.! :)

Dock så skulle jag vilja byta namn på bloggen, men ny som jag är vet jag inte riktigt hur man gör :/ någon som kan ge tips? :)

Kram J