Nu har jag och min sambo gjort upp att vi ska försöka igen.! :) överlycklig och för första gången på denna veckan så har jag faktiskt sovit en timme (på dagen) utan att vakna utav panikattacker.! :) jag känner mig fri, men ändå nervös... vi ska "börja om på nytt".. Första dejten är nu på söndag, om han nu inte ändrar sig.!

Men jag har ett problem... Jag vet ju vad jag vill, men jag vet inte vad han vill. Han kan ju lika gärna säga att han vill försöka igen, men sen om en månad så känner han att det var nog skönt att vara ensam och leva livet... Så jag är rädd.! sjukt rädd att jag ska skriva här om en månad och vara i samma sits igen! Men nu har jag sagt att detta är sista gången vi försöker.! Vi har gjort slut en gång tidigare pga en otrohet som hände på fyllan..

Jag kan erkänna att jag inte är den som vet allt om förhållanden.! Jag gör säkert (läs ganska troligt) en massa fel varje dag, irriterar mig på småsaker och börjar gräla för ingenting,, plus jag har svårt att lita på någon över lag... Men om man blivit utsatt för en sexuallförbrytare så är det väl inte så konstigt att tilliten till en annan människa är rubbad?

Men har inte alla par problem.? Jag menar min sambo och jag kan ju knappast vara ensamma..? Och bara för att man har problem så behöver man ju inte ge upp bara för att man känner för det? Men tyvärr verkar det vara så många tänker.... :(

Hmm jag är inte så inne på det här med bloggandet... Har haft svårt att logga in här idag pga att det står att det är fel säkerhetskod, trots att jag har rätt kod.?! mobilen som krånglar också...

Hoppas på en natt med sömn..! God natt :)

Kram j