Har försökt att logga in här i flera dagar, men det har varit totalt omöjligt.! Men nu verkar det funka....Har dock inte hänt så mycket på senare tid... Livet går vidare, eller? Har dock ångest alla vakna timmar på dygnet.. Känns som om jag bara väntar på något, något som kan tala om för mig vem jag är.. Jag har världens bästa kille och alla förutsättningar inför livet, men när jag inte vet vem jag själv är så kan jag inte njuta av tillvaron.. Kanske är det för att jag varje dag går och funderar på om A ska göra slut igen.... Kanske är det för att jag är orolig för att träffa personen som misshandlade mig för två veckor sen... Känns dock som flera månader sen.! Jag är helt slut fysiskt och psykiskt... Hela min kropp värker från misshandeln, men det psykiska är värre... Varje gång jag lyckas somna drömmer jag antingen om att A gör slut eller är otrogen, eller att X (personen som misshandlade mig) söker upp mig och dödar mig.. Så påfrestningarna sätter sina spår... Ibland så hoppas jag att marken under mig ska rasa, så jag kunde försvinna.. Men så funderar jag på vad som väntar efter att man dött... Att se sin familj lida, att inte få ha levt klart.. Ja egentligen så längtar jag tills jag är runt 80 år och har levt mitt liv.. Då vet jag hur det varit och då behöver jag inte oroa mig för en massa saker..Kanske låter väldigt själviskt, men jag vill komma till den punkten då jag känner att jag är klar... Om jag dör, då är jag nöjd... Hoppas att livet går fort.! Kram J